VARUFIERING skrev jag i marginalen, och drog mig till minnes.

Med största förvåning först först och sen då. Sedan dess har jag skämts lite och lärt mig mycket.

Jag försöker verkligen stå emot. De, ni, är verkligen knepiga. De, ni, får mig att vara precis den jag vill vara och därmed är, och jag tycker om dem, er, vansinnigt mycket. Jag tycker om dem, er, för just de personer de, ni, är. Utan att de, ni, anstränger sig, er. De, ni, får veta att jag tycker om dem, er, och det är alltid sant, sådant jag säger. Och det är så jävla sant att jag längtar efter dem, er, typ hela tiden. När jag är så fri som jag blir med dem, er, så hamnar jag i svår konflikt mellan hjärta och hjärna, värme och attityd, queer och norm (utan att dessa var för sig nödvändigtvis är dikotomier eller motsättningar eller liknande...). 

... och jag tror jag sparar resten av texten för mig själv, förresten...

✩