skrivit en låt idag. den fick heta "en enkel sång om en stor svårighet". för det är så himla rätt och riktigt om den. ganska dåligt låtskrivar-självförtroende. det är så löjligt. jag är ju grym förmodligen. det är jag nog. sen när slutade jag vara det, liksom. hur skicklig en är, är mycket en fråga om just självförtroendet. jag skulle kunna dribbla bort alla pallar. men det gör jag inte. världen andas ut. livet gick vidare.
det finns en låt som [ingenting] gjort som heter "låt floden komma". det får tala för sig själv.
på den hårda havsbottnen kom jag till insikt med hur otroligt högt jag värdesätter egenskapen att visa känslor hos människor. och det handlar ofta om att blotta handlederna, vilket kan tolkas som ett tecken på att vilja ligga men mest innebär att visa den sköraste delen av kroppen. öppna upp. släppa in. annars blir det så där att världen omkring rasar och vi pratar väder. helt meningslöst.
jag vet inte vad jag har för dröm. har jag ens någon dröm? vad driver egentligen mig?
idag var ångesten svår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar