Tonårens maktspel

Jag tror vi ska sluta träffas.
Din ena halva vet att du kan döda genom att vända bort blicken.
Din andra halva försöker verkligen. Vara som alla. Och du bryr dig tills du bytt liv.

Jag tror vi ska sluta träffas för du drar mig ur mitt sammanhang, lägger stenar i min mage och ger mig dåligt karma. För att jag inte dödar dig först.

Jag tror vi ska sluta träffas. Du förstår inte vad livet gjort mot oss. Att jag är uttorkad och lider av en obotlig törst. Att allt du gör mot mig som inte förklaras utförligt kommer tolkas. Den subjektiva tolkningen dödar människor och relationer långsamt och plågsamt.

Jag tror vi ska sluta träffas för jag kan inte släppa det du introducerat. Det ockuperar min vakna tid och gjorde det redan innan jag mötte dig i gryningen för en miljon år sedan.

Du är så lik skatten vid regnbågens slut att jag en gång förväxlade dig med min framtid. Jag skrev en dikt som var större än det största jag upplevt. När jag egentligen,
egentligen visste att framtiden inte är du.