Jag har tolv kvadratiska plastmallar i olika färger. Såna där en ritade teckningar med i femårsåldern. Och så har jag tuschpennor. Och en inomhusgräsmatta. Saknar en häftpistol och tycker allt var lite mysigare för bara några timmar sedan. Jag är inte kvävig eller krävig, bara lite kall om armarna och lever i maggropen.
Härom dagen fick jag en teckning. Det var det nog inte alla som fick. Tolkar den som ett platt påskägg.
Lyssnar just på den här låten och tolkar den inte ett dugg utan bara känner med hela kroppen hur vacker den är. That's what I do, liksom.
Spänningen är olidlig, lättnaden kan vara stor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar