Diskussion om absolutism

Idag hamnade jag i en diskussion som jag inte kunnat släppa ännu. Det var på pälsdemon. Jag stod och snackade med en tjej som var sXe, alltså straight edge. Med andra ord så äter hon inget animaliskt, är nykterist och dricker ytterst sällan kaffe, i korta drag.

Diskussionen rörde detta med absolutism, alltså nollkonsumtion av alkohol. Hon i princip började med att säga att hon tyckte att alla som inte fattade kopplingen mellan veganism och absolutism var dumma i huvudet. Hon sa det med ett skratt inte helt allvarligt menat, men ändå. För henne var kopplingen solklar. Jag frågade hur. Hon menade att hon tyckte det var exakt samma solidaritetstänk. Alkoholen orsakar enorm skada på människor och bidrar till massor av misär och sjukdom, samtidigt som nån fet gubbe profiterar på det hela. Hon förstod inte hur man kunde stödja en sådan industri och hon tyckte som sagt verkligen att det var lika illa som att konsumera djur.

Jag tycker egentligen att absolutism är en bra grej, för alkohol är så jävla bajs väldigt ofta. Jag tänker absolut inte förneka alkoholens stora skadeverkan. Inte alls. Alkohol är skit. Den kostar både liv och pengar. Det är aldrig rätt när ett barn tvingas växa upp med en alkoholiserad förälder och så vidare. Men idag kändes detta som ett angrepp mot mig och min veganism. I och med att hon kopplade ihop veganismen och alkoholbojkotten så hårt så förminskade hon min veganism och effekten av den på ett sätt som tog mig ett par timmar att inse. Jag kände mig liksom... trampad på tårna. Hånad. Som att hon kände sig som "vinnaren" i diskussionen och att hon smålog bakom min rygg med känslan att jag är precis lika hycklande som alla andra.

Under nästan hela min gymnasietid hade jag en otroligt negativ bild av alkohol och konsumerade så gott som ingen alls. Jag blev arg på människor som tillät sig bli så fulla att de tappade kontrollen, ramlade över mig och fick mig att känna mig i vägen och tråkig. Delvis tog jag alltså illa upp personligen när andra söp omkring mig. Oansvariga jävlar, typ. Men så är det inte riktigt längre. Nu kan jag själv tycka att ett par-tre cider gör en kväll tusen gånger roligare. Jag blir gladare, pratar lite mer och vågar lite mer. Skillnaden mellan mig och många andra är att jag vet när det räcker, när det inte blir roligare av att dricka mer. Och sen kanske en ganska relevant skillnad kan vara att jag i princip aldrig vardagsdricker, utan det är bara till fest.

I diskussionen idag använde jag argumentet att en del människor faktiskt kan få ut otroligt mycket av att dricka en eller två öl, med mig själv som exempel. Visst är det något som är galet om man inte kan ha kul utan sprit, men om man mår bättre av en öl så varför inte? Ett par gånger i månaden. Det är det enda berusningsmedlet vi har (i normalfall alltså) och jag är övertygad om att många får fram sitt rätta jag när de druckit lite, lite grann. Inte så de är fulla alltså. Det kanske låter stört, men som jag ser det - återigen sneglandes på mina egna erfarenheter - så hämmar samhället oss och stänger oss inne i oss själva på ett onaturligt sätt. Detsamma gäller uppväxtförhållanden, som är en stor aktör i begreppet "samhälle". Vi har skapat oss en massa regler och spärrar och har en massa normer som vi lyder under. Man kan inte göra si och inte så. Heja jante. Med en skvätt alkohol kan vi för ett ögonblick lägga undan de där reglerna och känna hur det känns utan dem. Jag tror det är det rätta tillståndet, egentligen. Det är förjävligt att man ska behöva alkohol för att leva så. Nu kanske det låter som att jag måste dricka för att ha roligt. Så är det INTE. Jag dricker väldigt lite och det trivs jag med.

I alla fall, när jag sa detta till henne så svarade hon med att hon tyckte människan var patetisk som behövde alkohol på det viset. Hån #2, liksom. Fast visst, jag har tänkt så jag också. Men man ska fan inte döma ut den av samhället förtryckta arten människan bara för att hon dricker alkohol ibland.

Det finns många problem med folk som saknar känsla för måttlighet, men för att återknyta till det här med kopplingen till veganism... Nej, jag kan inte jämföra veganism och absolutism. Ett glas mjölk har bidragit till utnyttjande och död av en ko, en annan individ. Det är så ruttet. Har en öl det? Nej. Ölen är varje individs eget ansvar. Jag hatar att använda mig av det-är-upp-till-var-och-en-mantrat, men när någon angriper min veganism så måste jag säga emot. Det innebär inte att alkohol inte skadar andra människor indirekt, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, men det är fortfarande så att man från första början ansvarar för det hela själv.

Fast det där är inte heller svart på vitt, för ett barn som föds med skador på grund av sin förälders alkoholmissbruk är ju oskyldigt men drabbat ändå. Det är svårt det där. Sjukt svårt.

Så, Ida, du har egentligen mitt stöd! Men jag tar jävligt illa upp när min veganism blir anklagad för att vara skenhelig. Absolutismen är en kamp för sig, och har inget med de icke-mänskliga djuren att göra.

Skål!