Den flackande sömnens knarkade drömmar.

Sov orimligt kort i natt med tanke på mina förutsättningar:

- Gick och la mig halv ett i torsdags kväll
- Somnade kanske ett i torsdags kväll
- Gick upp kl 06.00 igår morse
- Började plugga kl 06.15 igår morse
- Pluggade till kanske 08.30 igår morse
- Skrev tenta mellan kl 09.00 och ca kl 12.45 igår
- Laddade ur som fan
- Åt lunch ca kl 13.00
- Drack första (och näst sista) cidern ca kl 14.30 igår
- Drack lite kaffe vid fyratiden
- Åt lite choklad och lite bröd till kaffet
- Firade med svenskt jordgubbsbubbel kl 17.30
- Fest
- Fest
- Det var trevligt! Jättetrevligt! Jättetrevligt!
- Vi delade på en liter vin. Jag trodde jag drack två glas vin blandat med läsk. Det kan inte stämma, för vinet tog slut.
- Åkte till stan kanske vid 22
- Gick till Södra bar
- Drack vatten. Och köpte en cider.
- Drack inte upp cidern.
- Fancy stolar i alla fall. Multikulti också.
- Helt plötsligt jättetrött och inte alls så nykter. Helt plötsligt.
- Kom på att jag glömt bort middagen. = Dålig karaktär. = Olikt mig.
- Gav upp kl 01.00
- Köpte en snål falafel kl 01.07
- Åt upp den. Den smakade gott i alla fall.
- Tog tåget kl 01.22 från Stockholm södra
- Kom hem kl 01.53
- Drack vatten
- Åt lite soppa. Den var ljuvlig.
- Gick och lade mig kanske kl 02.42

- Vaknade klockan fucking 10!!! Tänkte som Kishti: "Det är orimligt!!!!"

Så. Seg dag. Väldigt skönt. Skulle gjort saker i kväll, men jag gillar att säga nej ibland. Som idag.




Sov middag mellan halv fyra och sju, ungefär. Jag kände mig låg och tänkte att sömn brukar vara ett bra sätt att undkomma tankar. Och jag älskar att sova middag. Inte minst för att drömmarna då brukar vara så fantastiska.

Dagens.

Jag glömde vad jag drömde. Kom på det för ungefär en timme sedan, när jag pratade i telefon. Personen i andra änden sa att hon tittat på film. Jag kom på att det var någon som hade sagt sig vilja titta på film. Försökte dra mig till minnes när detta skedde. Tänkte, var det igår? Tänkte, vems ögon var det? Kom på att
det var i bisarra middagsdrömmen.
Jag vet vems ögonen var. Det roar mig något alldeles fasligt. Allt som hände. Hur man tog sig in i lägenheten. Att man kröp upp genom ett rör. Att vi sprang, person tre och jag, i en stor svensk stad. Förbi sommaren, förbi arbetande ungdomar, mellan blåa markeringar. Att personen med ögonen ville titta på film, att vi var många och att vi smög med det humana. Fast inte helt. Att det var så mjukt. Och att det var just dessa ögon roar mig något alldeles fasligt.
Jag vill nog gärna titta på en film.


ps. Jag ska till Malmö med Angelica och Linn mellan 8 och 11 oktober. Tågbiljetter, check! Falafel! Och klimatkonferens!