kan tro, ändå.

ser det gärna som substitution. att jag ändå försökte välja e-vitaminet, om så med hårdhet och rödaktig ton. att tanken ändå var god, när jag tänkte att det skulle gå. att jag kanske inte behöver vatten ändå. som om jag egentligen ändå vet, att... att lite vattenbrist har faktiskt någon dött av. en och en så kallad annan. att substitutionsmöjligheterna kanske är begränsade.

men,
att det är som sojafärs ändå. en lasagne med sojafärs = lasagne. pesto utan ost = pesto. en smutsig kaffekopp = en kopp. ändå... ändå

att
det lär ju vara sant.

att jag försöker med öronen. att jag egentligen vet att allt bara finns utanför huvudet. men känslan är så äkta... att,
det

säkert kan funka.

bara tanken stoppas ibland.

det känns som jag skenar tillsammans med tiden. som att vi lever i symbios, bortom kontroll, som att varken den eller jag fattar någonting. vi försöker få stopp...

men det går inte. allt finns bara utanför huvudet