I morse noterade jag att det liksom var lite obehagligt att befinna sig i min mun. Stackars tungan, tänkte jag. Glad att jag inte var min tunga.
Noterade även en blåsa ganska långt bak på tungan. Stackars födan som måste sväljas, tänkte jag. Glad att jag inte var den födan.
Sen kom en tandläkare och tog fram en jävla spetsig jävla krok och skar sönder varenda tandköttskant. Stackars munnen, tänkte jag. Glad att det fanns saliv på plats som kunde skölja bort blodet från mina tänder utan att jag behövde tänka.
Sen dess har jag bitit ihop och ätit extra mycket choklad bara för att liksom jävlas på nåt helt ologiskt sätt men det var i alla fall väldigt gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Glad att jag inte är Sanna!
Haha! Du är ju bäst!
Vänner,
allt är bättre idag! Socker och fett är bästa medlet mot ömmande käft.
Skicka en kommentar