Löjligt lat.

Helt klart har jag någon form av sociala besvär. I kväll, till exempel, är tanken att jag ska till Gula villan på fest. Massor av människor som jag inte träffat på länge. Säkert hur trevligt som helst. Men jag känner verkligen inte för det. Är det kanske lat jag är? Jag skulle hellre vilja att partyt flyttar in i mitt rum så att jag kan ligga kvar i min säng. De kan gärna ta ölen med sig om de vill, men oh så jobbigt det vore att behöva stå upp. Risken är överhängande att jag skulle tvingas stå en hel del i kväll. Fan vad jobbigt.

Timmy stack just iväg till Tanto. De glada människorna var där och drack öl i solen. Själv måste jag ägna mig åt mitt muntliga natonella prov i svenska. Just nu är jag alldeles ensam hemma vilket är både ovanligt och skönt, så med tanke på det och att jag är lat så var det ganska skönt att jag var tvungen att plugga. Men. Ja. Fan.


Jag har så sjukt ouppdaterad garderob. Det är jättekul med kläder tycker jag, verkligen, men jag är så förbaskat snål. Och så hinner/orkar jag inte ta mig tid. Tyvärr är det så att trots att jag tycker det är ganska kul så bryr jag mig egentligen knappt alls om hur jag ser ut, så länge jag inte känner mig rent ful. Det är väl bra det i alla fall, att jag inte är så utseendefixerad. Men var går gränsen mellan icke-utseendefixering och att helt tappa greppet? Haha. Jag vet inte hur fan jag ser ut längre. Och så är jag sugen på fruktsallad och choklad.