tisdag 24 april 2007

Smärtsam kamp.

Jag läser en del bloggar. Det gör jag. Varje gång någon inte skrivit på ett par dagar tycker jag det är slött gjort. Framför allt är det hemskt kul när någon skriver, bara det är något nytt, liksom.
Men Sanna, du som är så jäkla moralisk hela tiden, hur bloggar du själv? Som en sopkvast minsann. (:

I helgen var jag i Norge och demonstrerade. Det är sjukt pepp att träffa så många likasinnade på samma ställe. Otroligt befriande. På söndagen när jag kom hem åkte jag raka spåret till Dalarö för att fira Timmy, och när vi satt och åt och jag såklart blev lite utfrågad, så yttrade Jonte en liten fundering han haft: Vad skulle hända och hur skulle folk/han själv reagera om han som köttis åkte dit och flashade med sitt köttande? Han är så rolig. Han skulle förstås få stå i ett hörn och så skulle vi kasta sten på honom. Nej. Aldrig mot en människa. Så är det faktiskt inom djurrättsrörelsen, aldrig skada levande varelser. Men rädda äro de många ändå.
Tänk om människor kunde bli lite mindre distanserade och åtminstone försöka se sig själva som en del av en helhet. Det känns hemskt att döma ut cirka alla människor, men jag kan för allt i världen inte förstå hur man är funtad om man inte känner några skrupler inför djurkött, och varför man tillåter sig att höja gaffeln med den stekta muskeln och stoppa i munnen om man nu inte är skrupelfri. "Men jag är ju moralisk på andra sätt i stället, jag ger pengar till svältande barn i u-länder, tänk på barnen! Tänk på människorna! Det borde du också göra, de är väl viktigare än djuren?!" Sådana resonemang får mig att koka. Alla försök till försvar får mig att koka. Jag är så arg, egentligen. Tyvärr är det fullständigt otaktiskt att visa det så man måste försöka hålla igen. Viktigast av allt är att inte fördömma människan, utan handlingen. Man måste inse att inte många känner till att handlingen får fruktansvärda konsekvenser - definitivt även för människorna! Utan köttindustri hade tio gånger så många magar blivit mätta. Och våra växthusgasutsläpp hade halverats i ett slag...

Tänkt på att mjölk är modersmjölk från en ko? Eooo.

Modersmjölk från en ko som blivit med barn mot sin vilja?

Från en ko som fött ett barn som hon inte längre får träffa?

Som fött ett barn som förr eller senare kommer ätas upp?

Då blir jag ledsen. Sanna ledsen. Jaja, compassion is action säger jag, consuming is responsibility säger jag och känner mig som en bra människa som knappast är bättre än någon annan och hoppas hon väcker en tanke någonstans, någon dag.


Sören petar i näsan, na nana nanaaa naaa!

Inga kommentarer: