24 little hours

Efter Timmys och min salladslunch delade vi på en halvliter jordgubbar, som vi åt med Go Greens vaniljsojamjölk. Prova den mjölken, speciellt om du tänkt dig jordgubbar. Åh, den är så bra!

Nu sitter jag hemma ensam, igen. Jag gick en 40-minuterspromenad hem från Handenterminalen, genom lugnet i Kolartorp. Det var mysigt med min lilla iPod. Men det är klart det är lätt att känna sig som en otroligt sorglig och tragisk person när man väljer att åka hem i stället för att åka till Pub Anchor. Å andra sidan är jag väl medveten om mina problem, och dessa jobbar jag med timtals dagligen. Det gäller att ha tålamod och försöka stålsätta sig mot den press och stress jag blir utsatt för (utan att de som utsätter mig för den har några onda avsikter över huvud taget). Det är inte ovanligt att jag blir jättelåg och handelsförlamad, men som sagt: Jag jobbar på det. Det kan ta tid, men jag kämpar.
Dock har jag faktiskt gjort ett enormt framsteg idag. Jag förmodar att det enbart är jag själv som förstår hur stort detta var för mig idag... Jag har kämpat som fan i ungefär ett år, och idag var det inte jobbigt. Det var som en examen, eller typ som att ta körkort! Man har körkortet nu, man är redo att vistas i trafiken, men man vet mycket väl att man inte är fullärd och att det kommer ta ett tag innan man kan köra med totalt lugn. Ja... Jag har faktiskt redan sparkat arsle rent personligt idag, så jag förlåter mig själv för Anchor. (:

Well well, i morgon ska min käre Timmy och jag gå på bio. Jag älskar Timmy och känner mig aningen klängig just nu. Hoppas han står ut. Men herregud, jag har ju knappt träffat honom på ett helt år! ... Nästan!

Nu ska jag återgå till Harry Potter! Det är Potter-maraton på Dalarö! Jag har satt tänderna i bok nr 5, efter ett uppehåll sedan bok nr 4 för 4-5 år sedan. Halleluja!