Igår (tisdag) dog min ex-pojkväns morfar, tillika en av Sveriges främsta kulturpersoner i modern tid, Povel Ramel. Mina tankar går förstås till deras familj och kanske mest till hans änka, som har ett väldigt stort hus att sköta om ensam nu... Tänk vad otroligt mycket den mannen har bidragit med till svenskt kulturarv! Det är sjukt! Minnet av honom kommer nog aldrig dö i Sverige i alla fall, och det kanske är en tröst.
Idag har jag fejat en massa inför fredagen. Mamma och jag har klantat oss jättemycket och det var roligt, särskilt eftersom de "misslyckade" varianterna blev bättre än de receptenliga. Märklig känsla att ha hela familjen samlad hemma... Det var som att harmonin kom tillbaka, som att man insåg att de två senaste åren varit haltande. Rätt sorgligt kanske, men det är som det är, och det får funka det med!
Jag börjar peppa upp mig inför fredag igen nu... Det är ju inget kvar! Weoweo!
... Vart tog du vägen Ann-Maria?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar