We must never

Hermans blev det. Jag fick lite som jag ville ändå! (: Det dumma med bufféer är att man äter så mycket, och det dumma med Hermans buffé är att den involverar så mycket fett = äckelmätt. Helt klart är att det inte går att kombinera buffén med en fika. Mina ögon föll halvt pladask för den första lilla skylten jag såg på kakbordet när jag kommit ner för trapporna. Den löd "Morotskaka vegansk"... Oh crap tänkte jag och snyftade adjö, med vetskapen om att en bit aldrig skulle få plats. En annan dag. Men gott var det och de hade till och med veganpizza. Nästa gång jag åker dit tror jag det är måndag, för då äter CSN-kortsinnehavare buffén för 50 kronor.
Stan var helt öde, kändes det som. Inte så konstigt. Ändå lyckades jag stöta ihop med tre bekanta ansikten enbart på lilla Hermans. Först ut var Nina, vilket kanske var minst konstigt eftersom hon jobbar där. Sen såg jag kroppen och ansiktsprofilen av dear Nico. Längesen! Han förklarade varför han inte varit DRA-aktiv på länge och jag förstår honom helt. Har saknat honom, dock. Den tredje bekanta personen på Hermans sa jag aldrig något till. Det tog ett tag att placera honom, men till slut gick det upp för mig att det var Hans, en av bildlärarna i min högstadieskola. Jag tror inte han jobbar kvar längre medan haggan Maine (den andra bildläraren) gör det. Så jävla sjukt, för Maine var både en jävla kärring och en riktigt usel lärare, medan Hans faktiskt undervisade sina elever i bild. Madness. Hans var i alla fall på Hermans och fikade med en kvinna, och min kännedom om Hans säger mig att det kan vara ett snedsteg att störa. Så jag lät bli.

Jag läste godnattsagor för mig själv i går kväll. Två stadiga favoriter från min tidiga barndom, nämligen Skeppskatten Lelle och Vinga på villovägar. Den sistnämnda förstärkte mina pannkakscravings, så idag blir det pannkakor till lunch. Och blomkål-nånting till middag.

Jag saknar Timmy så mycket just nu. Efter frukosten i morse kickade jag igång ett av mina gamla videoband med inspelade avsnitt av Saltkråkan. Mina Saltkråkan-band är ultimata för gråa sommardagar, men jag hade velat ha Timmy med mig. Nåja. Han kommer hem om några dagar...

... och Smashing Pumpkins-biljetterna är helt slut. Drr-nö.

Nu ska jag sy. Ciao!