Hjärn i elden.

Ingefära
Det funkar. Rätt inställning - stark vilja och övertygelse - och lite envishet. Det är receptet. Ingefära funkar. Jag är frisk.

Valborg
En sjö, en grill, en varm jacka, en kall sol, dock en sol, en turbobass, en gyllene klick människor, en kundvagn, två badande tanter, en SMK-promenad, ingen brasa. Det var valborg, and it was good.

bob hund-lördag
Jag kan stava till kärlek och det stavas helgenveckaartontvåtusennio. Frågan som just slog mig lyder som följer: Var det verkligen så himla märkvärdigt? Jag är mästare på att förminska händelser och erfarenheter, att få dem alldagliga. Och det är en ganska dålig och alldeles för svensk egendomlighet jag har för mig. Men, som med så många andra av mina egendomligheter så jobbar jag även på motarbetande av denna. Ett steg i rätt riktning är att jag om denna helg, med ryggen så rak att den nästan böjs, kan säga att den var märkvärdig. Märkvärdigt fantastisk. Dynamik i sitt mest elegant balanserade mönster. Den innehöll ett tjugotal av de personer som jag helt utan tillåtelse väljer att definiera som min andra familj, som den varmaste gröten. Den remarkabla sammansättning av människor som vi tillsammans utgör har vi att tacka bob hund för. Utan bob hund - ingen gröt. I lördags kväll hade vi ett kärleksfullt utbyte med vår skapare hunden. De gav, vi tog. Vi gav, de tog. Och det var bra. Våldsamt bra. Fan-tastiskt. Det lilla hjärtat var så nära döden - träffat av inkörda träpålar av lycka - att det aldrig varit så levande. Det händer ibland, det där, att man dör så mycket att man aldrig varit så levande. Det var en sådan kväll i lördags. Det häftiga är att det här bara är ett litet, litet fragment av skönheten. Och jag ställer mig ofrånkomligen frågan igen: Var det verkligen så oerhört märkvärdigt? Jag vägrar tvivla. Jag ska njuta. Strunt samma om jag denna gång för en gångs skull förstorat det. Om det är så, så tänker jag inte inse det. Det var bästa helgen på länge. Våga vägra svenskheten.

Askö
Sen kväll i söndags följdes av tidig måndagmorgon, bussresa, båtresa och tre dagars vistelse på Askö i skärgården. Det var intensivt men roligt. Ro-ligt (OBS, internskämt). Jag och mina fem pinglor till crowd hoppade runt på klipporna och undersökte hällkar, samtidigt som vi fascinerades av bergen i sig. Efteråt fick vi lära oss att den stiliga pegmatit vi såg inte var "riktig" pegmatit utan pseudo-pegmatit. Tack Bengt, vi förstod precis? Avslutningen på vistelsen var dock det värsta på hela resan: Den raska promenaden på cirka två mil (två mil! mil!) (i gummistövlar!!!) kändes inte alls värd den korta studien av p-former skapade av inlandsisens smältvatten som fanns på öns andra ände.

Idag ska vi börja sammanställningen av våra insamlade data, och jag sitter som bäst och försöker fräscha upp kunskaperna från statistik-kursen. Jag skäms lite över att jag faktiskt tycker det ska bli kul att öppna statistikprogrammet R. Statistikhumorn och -ironin har förföljt mig ända sen kursen i början av året, så till den milda grad att alltihop blivit verklighet. Men, jag är faktiskt inte särskilt obekväm med min något nördiga identitet. Och det tackar jag mina fina klasskamrater för. Vi förstår varann på den punkten. Vi får vara nördar tillsammans.

Härnäst
Fredag: Styrelsemöte #1 som vice ordförande i SMUF. Now that's cool. Är det månne underverk vi ska göra? Jag hoppas det. Gustav Fridolin var med i Morgonpasset i P3 i morse. Han är nästan definitionen av inspiration. Klart vi ska göra underverk.

Lördag: Malmö. Malmö! Malmö! Vegomässan! Jag! Ska! Dit! Det blev oheligt dyrt men lite penga- och fröjdepepp från P gjorde susen. Jag ska sluta svika djuren nu, igen, alltid igen. Snacka om att jag är ojämn. Nåväl. För nu ska jag sluta svika.

Måndag: Östergötland, Tåkern, Vadstena. Jag vet inte vad. En buss är involverad, en inlandsis och en massa naturprocesser. Jag bara följer med, skakar på axlarna och ler. Det blir bra.

Nu måste jag klippa mig och skaffa ett jobb, dvs klä på mig något annat än egenhändigt sydda knallturkosa mjukisbyxor. Jag har mascara idag i alla fall, i ren självbevarelsedrift. Jag vågar vara ful, men även en likhetsfeminist som jag påverkas av normer och speglar. Tre dagar av FUL blev min gräns denna vecka. Skönt att jag kan ändra FUL med hjälp av lite svart färg på ögonfransarna. Det är sjukt. Sjukt smidigt att en kan charma sig själv så lätt!