Ok baby det är dags att vi ska vinna allt.

Den här killen slår an strängar i mig som sätter igång något som jag skulle vilja beskriva med något som låter så melodramatiskt att till och med jag stoppar mig från att skriva det. Det tog ett tag att komma fram till att, för han sjunger som ingen annan och ger de där strängarna rörelser en inte vet hur en ska hantera. Nyheter är som bekant hemskt svåra ting. Eller, jag vet förstås inte, jag tror. Jag kapitulerade i alla fall vid ett vackert ögonblick. Verkligen kapitulerade. När jag senare kom över hans blogg övergick det hela i någon form av blyghet.

Allt är så vackert.

Och jag vill credda honom direkt, personligen, men jag vet inte vad jag ska skriva. Jag blir blyg. Som när man blir starstruck, eller, troligen precis så. Fast inklusive det där som sitter under revbenen, är rött, elektriskt och pumpar, inklusive det, som taget ur tidiga högstadiet när det där som sitter under revbenen, är rött, elektriskt och pumpar, pumpar hårt för någon som egentligen är kanske två år äldre och jag är därmed för liten, det går inte, men det pumpar och jag vågar inte prata. Så känns det. Han heter Simon, han skriver som en ängel och jag skådade i kväll videon här nedanför och jag försvann.

Simon Norrsveden - OK baby det är dags att vi ska vinna allt


(Jag tror kanske inte jag undgick melodramatiken nu i alla fall. Jag vet inte vad han gör med mig, Simon Norrsveden. Det är ett mysterium. Kan vara en crush. Återstår att se. Tills vidare är jag nöjd, melodramatisk och försvunnen.)