Liljekonvaljer.

Vi balanserade i "skogen". Det var moränigt. Och blött. = balansera. "Skogen" ligger mellan skolan och bilvägen, som dessutom går parallellt med tågspåren. Ro och sinnesfrid i frodiga Flemingsberg. Vi stegade upp ungefär 49 kvadratmeter stora rutor och ropade "gran!", "asp!", rönn!", "titta, måbär!", "hängbjörk!", "ek!", "härärnogenglasbjörk!kollafloran! vadtrorni?", "tall!", "hassel!". Vi gjorde kryss på pappret. Sen tog vi fram inbyggda mätinstrumentet och sa "hm, det är nog, skulle nog säga 65% täckningsgrad". Sen balanserade vi åt nåt håll och gjorde samma sak tre gånger till.

Mellan N1 och N2 balanserade vi på rad. Jag hörde en av de finaste tjejerna, H, säga på ett ungefär

"man får passa på att plocka liljekonvaljer nu, när de är så fina fortfarande"

och jag hajade till.
Vadå? Vad ska man göra med dom? Kan man äta dom? Du menar, att, de, är, fina alltså? Bara vackra?

Och jag vet inte om jag blev rörd eller rädd. Jag tror jag blev fascinerad och glad för att H är H. Passa på att plocka liljekonvaljer är en tanke jag aldrig tänkt.

Har hört att folk passar på att plocka svamp. Blåbär. Lingon. Hjortron. Jag ser poängen. Föda. Ganska så att säga crucial, äta.

liljekonvalj, Convallaria majalis, art i familjen konvaljväxter. Liljekonvalj är en 15–25 cm hög ört med väldoftande vita klocklika blommor hängande i ensidig klase. Hela växten och särskilt frukten, ett gulrött bär, innehåller de giftiga glykosiderna convallamarin, convallatoxin och convallosid. Arten är allmän i större delen av Sverige och faller inom ramen för det som i allmänhet uppfattas som skönhet. Plockas endast med skönhet i åsyftande och det skulle kunna vara definitionen av beundransvärt.

Allt blir vad man gör det till.