Släpp in solen

Min lillebror hade konsert med skolan i kväll. En fröjd. Det hände en lite obehaglig grej bara. Tillställningen ägde rum i en aula (för övrigt den fräschaste skolaulan som finns, som råkar vara belägen i den snyggaste gymnasieskolan jag sett, som råkar vara min gamla), där sittplatserna utgörs av klassiska stolsrader med uppfällbara sitsar. Det satt en sisådär fyra år gammal flicka precis framför mig. Hon satt allt annat än still. Och hon skrämde mig till hicka nästan, för hon lyckades åstadkomma oväntade, plötsliga ljud av sitsen på stolarna. Hon stressade mig, liksom. Men hon var söt, så jag knöt min näve i fickan och släppte den igen. Fred. Men så, pang. Personen som slog sig ner på platsen bredvid råkade klämma den lilla flickans ben mellan sitsarna. Hur reagerar Sanna? Jo, hon blir nöjd och tänker "rätt åt dig" och flinar lite. Fast ingen hann märka, tror jag. Jag kom på mig själv rätt snabbt och slutade flina. Men "rätt åt dig, HA" ville inte lämna mina tankar. Jag tog fram min mobiltelefon, hastade fram anteckningsfunktionen och skrev "Är man ond om man tycker det är rätt åt en unge som gör illa sig?".

?

?!

Kanske.

En annan obehaglig grej är att jag har tenta veckan efter nästa vecka. Det känns... Ja, det känns, helt enkelt. Jag har nu - sju veckor in i kursen - äntligen kommit igång med läsningen. Vad hände? Vad hände med ambitiös tjej som inte godtar något annat än VG? Vad hände med planeringsplanerna? Jag tror svaret involverar en sol, några blommande träd, en blå himmel, livsverk som kraschar, vänskap som frodas, sommar som hägrar, ett liv som drar. Jag noterar och accepterar med en suck och en axelryckning, biter i mitt sura äpple och läser tills gruset trillar ut ur ögonen av sig själv.

Snart är det över.

Släpp in solen. Jag säger så att säga ingenting.