Under mitt paraply, ply, ply

Klickade på "Nytt inlägg" för att hissa fin helg men stötte på patrull direkt, i form av en återkommande fundering kring hur jag omnämner andra människor här. Förut skrev jag nästan alltid ut folks namn, rakt av. Inga krusiduller. Men ibland så smög jag ihop namn till bara en bokstav: första. Så klart. Och nu har det blivit omvänt. Och det slog mig nu att jag inte vet om jag egentligen funderat över vad som är bäst. Jag tycker det är mysigt att läsa i andra bloggar där personer bara blir en enda bokstav, för mystiken, integriteten och framför allt könlösheten blir så mycket större. Å andra sidan är det lite smålöjligt att inte vara tydlig. Ibland är det enklare att vara ärlig utan greppbara personer. På sätt och vis är det schyst att inte blanda in kött och blod utan deras medgivande. Samtidigt är det oftast de alldeles riktiga och levande människorna runtomkring som gör upplevelserna. Ser man det så, så förtjänar de att omnämnas fullt ut.

En lördag sista helgen i maj 2009.
(Nu jävlar blir det tydligt... Jag har det på känn.)

Demonstration mot Smittskyddsinstitutet
Klockan 12.31, Odenplan. Jag hittade JENNY. Hon sa att hon inte hade koll på någonting, men det är klart hon hade. Hon skulle möta JOHANNA ovan jord. Jag tänkte tjiho och följde med. Ovan jord fastnade min uppenbarelse hos DANIEL, EMMA och ANNA. EMMA höll i 60 blodiga handskar. Hon fick läsa 124 apor-texten, som [hemlig] skrivit, och hon sa att den var perfekt. Jag höll med. ANNA tejpade upp vägvisarskyltar på diverse busshållplatser och lyktstoplar, samtidigt som vi vandrade bort mot Vasaparken. Sol. Hetta. En grymt snygg MALIN hittade vi i ett hörn. Hennes ögon glödde. Taggad, tror jag det kallas.

Klockan 12.46, Vasaparken. Människorna. Jag hamnade mitt ibland IDA, JOHANNA, LINUS, MAGNUS, DANIEL nr 2, SIGGY och 40-50 andra pärlor. Jag hamnade mellan banderoller, megafoner, skyltar och poliser, och tanter som skällde ut poliserna för att de störde oss som faktiskt gjorde något så fint som att försvara djuren. Jag hamnade mitt bland [FAN jag kommer inte ihåg hans namn] och vi hade en fin pratstund kring Stockholm, skolor, rumsliga analyser, djurrättsgrupper, veganutbud och borttappad tonårsilska. Jag tror jag får träffa honom igen imorgon för han sa hey jag kommer på intromötet. REBECKA, KLARA och SANDRA anslöt, jag blev glad. Fler anslöt, folk som hittade oss och tyckte det var en bra idé att haka på, jag blev glad.

Klockan 13.27, Vasaparken. Tre och tre, let's go.
• Det finns ett potentiellt problem i att demonstrera i stekhetta, ett ganska uppenbart sådant. Det finns också en potentiell möjlighet: Ingen vill missa solen, alla hittar en park eller en uteservering. Därför vann vi åtskilliga blickar när vi tågade genom stan, som vi annars aldrig fått på oss.
• Det finns ett potentiellt problem i att bara vara 50 pers i ett demonstrationståg. 50 är definitivt inte få, men det är definitivt inte många i demonstrationssammanhang. Det finns också en potentiell möjlighet i att 1) tåga mellan husväggar, sjukt bra akustik och 2) vara grymt bra människor och ändå höras och märkas.

Klockan 13.55, Smittskyddsinstitutet.
Ett par grindar.
En vägg.
Sen, apor. Apor som inte har någon skyldighet att lösa våra problem.
1) ANNA, en av de mest godhjärtade människorna som finns, höll tal. Poliserna stod med armarna i kors.
2) EMMA, IDA och JOHANNA fäste de 124 blodiga handskarna på SMI:s grindar. Jag höll i micken och läste 124 apor-texten. Det var stilla och tyst och fint.
3) Den rakt igenom fantastiske DANIEL höll tal. Peppen. Han är så grymt bra på att lägga fokus på djuren. Djuren lider, det är verkligheten och den blir tydlig när han talar.
4) Avskum, mördare. Det är sant... Polisen stod med armarna i kors.
5) De vet att vi kommer tillbaka.

Mellan två händelser
Klockan 15.14, Hemköp i City. Jag hittade intet av det jag sökte. Letade igenom hela jävla butiken. En anställd sa att de gillar att möblera om för att inga kunder ska hitta, det blir roligare så, tror de. Jag gav upp och vann för jag fick tzaysallad till lunch, från samma Hemköp. Nöjd.

Klockan 16.00, Alvik. Åker tvärbanan två stationer och hamnar på Stora Essingen. PER möter mig, fint, vi går till hans festliga kompisar. En festlig ALBIN (som senare skulle visa sig ha fetaste blingblinget i stan) bjöd mig på gräslök. Tack.

Klockan 17.22, ettans buss, Vasagatan. Trafikkaos. Löparna har intagit staden. Vi hoppar av, går till tuben, åker till universitetet och kliver av. I rulltrappan ser vi det.
Popsnörena har hittat ut. De smyger fram som kackerlackor ur alla rum som nu nåtts av solens strålar, de lockas ut av solen, gräset, folkölen, indiebanden och gratisentrén.
Vi hittar en skönhet som sitter och glänser i solen. HELENA heter hon. Vi dricker folköl, det är nästan gott. Sitter i gräset, blir våldsamt tvungna att köpa chips, jag blir hånad, vi letar gömställen hos juristerna, PER och HELENA får blommor i håret. Jag får en ny 30-sekundersvän. Han hade säkert ett namn. Han var säkert också väldigt nöjd över vår nyfunna vänskap.

Klockan, tiden... Den är inte relevant.

Vi hittar ALBIN & co igen. ALBIN drar fram supermeganeverbeforeseen-blingbling: en halskedja med ett inramat fotografi på Christer Fuglesang. Bling.

Pop dakar
Vi går in. Sol, popsnören, pop. Montt Mardié spelar, det är bra. De har en sångerska som inte vågar stå på scenen utan gömmer sig i logen. De spelar en cover på Umbrella, en svensk. Det är jävla fint.

Ballonger överallt. Folkpartiet far och flyger. PER och HELENA misslyckas med att säga sånt som är roligt på riktigt, med lungorna fyllda med helium. Jag blir besviken. Hittar TESSA. Hon tyckte demonstrationen var pepp. Samma veva, en BAMSE och en NICLAS, jag fick dissen. Jag dissade dessutom själv.

Tiden är inte relevant.

Vi hittar LUDDE, AMANDA och NIKLAS. LUDDE och NIKLAS hade sålt en av sina hembyggda effektpedaler dagen till ära, cred.

?

Jag träffade ERIC och GUSTAV. ERIC och jag började genast diskutera den svaga kontra den starka kraften. Jag tror vi sa nåt smart, trots att jag inte ens vet vad varken svag eller stark kraft är.

Hittade PATRIK. Han plåstrade om det blödande såret efter en Siesta som slitits ur hans schema.

?

Nu har det här bara blivit en enda lång grej av att klämma fram så många namn på kött och blod som möjligt.

Till slut, Billie the vision and the dancers. Det hände saker runtomkring. Tungt + vackert = Billie the vision and the dancers på Pop dakar 2009.

Klockan 01.15, universitetet. Tub tillbaka till Centralen. PER och jag går åt ett håll, alla andra åt alla andra håll.

Klockan 02.13, Handen. Promenad till sovplats och husrum. Man skulle kunna säga att det är jävligt bra att vara en länk i ett nätverk. Jag svär typ på att till exempel JOCKE skulle inhysa mig om jag åkte till Malmö. Och jag kan lätt tänka mig att ISAK skulle inhysa mig om jag åkte till Ume. Och om jag åkte till San Diego så svär jag på att PAM skulle inhysa mig. Och så vidare. Heja nätveck.
Heja Idiotin.

Resten är glömt och gömt.