Det här är min paus.

Jag anar att jag börjar tappa fokus när jag var femte minut tvunget kollar till alla tänkbara eventuellt kanske intressanta och händelserika webplatser där det eventuellt kanske har hänt något nytt, spännande, fräscht, intressant.

Nu blir det här min paus. Eller, det blir snarare en rubrik på min redan påbörjade paus, som jag vägrade inse var en paus.


FUNKAR INTE:
Världens största kopp kaffe
Choklad
Fila naglarna
Tänka på fredag
Lyssna bara en gång på låten

Sorry. Det hjälper inte.


Jag tror jag kommit på varför vi har en navel (mer än för att kunna bli nåt mer än en spermie).
Anders och Måns har sin teori, som är sprungen ur det äckliga faktumet att navelludd existerar: naveln är vägen allt damm och skräp som vi får i oss via luften tar sig ut ur kroppen. Därav navelludd.
Jag tror,
att naveln är en dörr åt andra hållet. Jag tror naveln är portalen för ångest. Utifrån och in. Lägger sig som ett band runt bålen, på insidan. Försöker verka snäll och kramar om. Möter sig själv på andra sidan kroppen, letar sin in i ryggraden, smiter upp i huvudet, försöker verka snäll och kramar om.

Lunch. När jag åt lunch så tänkte jag "uhm, allt det här, och jag som sitter stilla".

Fråga 1: Får jag ångest av att äta?
Svar: Jag fick det en gång.

Fråga 2: Är jag en ångestdrabbad person?
Svar: Ibland tror jag det.

Fråga 3: Är jag en ångestdrabbad person?
Svar: Nej, för jag väljer själv min identitet.

Fråga 4: Är jag en ångestdrabbad person?
Svar: Jag vägrar.


Vem är det som kramar mig runt bålen, på insidan? I detta nu? Hallå?

ps. Jag hatar navelludd.