Okej, festligste reaktionen hittills
jättefnittret! Sög verkligen ur minsta droppe, tuggade sönder minsta köttbit
och tänkte
ska jag spotta?
NEJ!
Jag körde raw. Helt raw. Först jättefnittret, sen fnittret och sist snabba in-ut-in-ut, andetag tror jag de kallas.
Apuh.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jävla internskämt.
hur fan ska man kunna följa en blogg med internskämt??
går ju inte!!
du kan ju inte ha ätit kött?
Kära läsare,
jag beklagar att Du inte hängt med i följetongen och skall i och med detta meddelande avhjälpa Ditt uppenbart bristfälliga följande av denna blogg genom ett antal länkar till inlägg som Du enkelt kunnat finna med hjälp av det arkiv Du finner på högersidan av denna blogg. Det finns nämligen en liten företeelse som kallas logik, och logiska tankebanor brukar hos den normalbegåvade triggas igång i sammanhang liknande fallet med denna följetong: "Sjukdomsmotståndarnas diktatur, del 6" hade hos den normalbegåvade frammanat en insikt om att det mest logiska vore att även en Sjukdomsmotståndarnas diktatur, del 1-5 borde finnas. Hade Du haft det så fint förspänt att denna insikt bekommit dig alternativt att Du en aning mer ihärdigt följt denna blogg så hade DU förstått att jag med kött avsåg ingefära.
Sjukdomsmotståndarnas diktatur, del 1
Sjukdomsmotståndarnas diktatur, del 2
Sjukdomsmotståndarnas diktatur, del 3
Sjukdomsmotståndarnas diktatur, del 4
Sjukdomsmotståndarnas diktatur, del 5
Sjukdomsmotståndarnas diktatur, del 6
Din evige,
Sanna
Bah.
Logik.
Men bara för det får jag väl ta och RSS:a dig, då. Jag hade ju inte gjort det.
Men skammen driver mig hårdhänt. Till att göra det.
Urskulda mig.
Tvätta rent.
Purera mig.
(Logiken säger mig att pur måste kunna verbifieras.)
Men jag tackar för uppmärksamheten och ditt engagemang. Även om dold aggressivitet inte är det bästa för att behålla läsare, så verkar det ju onekligen fungera i detta fall.
Så grattis!
Och tack!
Heja ingefära!
Skicka en kommentar