Irreversibel, okontrollerbar verklighet

Det hade kunnat vara så mycket enklare. Men sådant är inte livet - det bevisas gång på gång. (Jag vet att jag är klyshig...) Å andra sidan så är det en fråga om inställning, till väldigt stor del. Och jag har valt här och nu, och jag misstänker att mitt omedvetna har valt bortträngning.

Lyckas nästan.

Jag gillar mentala plåster. Igår var H, P och jag på Kokyo och åt sushi. Tamejfan aldrig fel. Eftersom vi av misstag drabbades av ett par timmar att slå ihjäl innan, så tog vi oss till Lakritsroten. En lakritsaffär på Odengatan. Bara lakrits. Alltså... en lakritsaffär.

På Stadsmissionen hittade jag den här boxen, och jag skulle mms:a en bild till F, men det gick inte. Så det här är ett mms till F: TITTA VAD JAG HITTAT! ALLA 26 EPISODER!

Vi köpte vin. Vi köpte chips. Vi tre åkte hem till mig. Vi tände ljus. Vi plåstrade om oss. Vi skrattade. Vi myste. Det blev sent.

Har precis ätit upp det sista av hallon- och mangosmulpajen. Ångesten. It made me do it. Jag känner mig jagad. Jag känner mig som monstret, som den onda. Det är svårt att se klart. Hjärtat säger något, hjärnan säger något, jag vill vara snäll. Jag vill inte göra någon besviken.

Risken är stor,
solen skiner därute,
monstret sitter vid datorn.