Att bildblogga har jag hört att man kan tjäna miljoner på

Först var det måndag. Jag minns nästan inget.

Sen var det tisdag. Jag minns. Att jag fick så jävla mycket spö. Det var här det hände,ett jävligt jävligt mysigt kollektiv i frihamnen. Först fick jag spö i pingis. Av Marcus, den jäveln. Han var jävligt taggad och det var nog lika bra att han vann. Sen fick jag spö i hockeyspel. Av Per, den jäveln. Men det var bara tur alltså. Bara tur. Jag var för fan Finland! Sverige-Finland innebär automatiskt bara tur. Flyt. Flax. Tillfälligheter. Sen fick jag spö i couronne.Av Per, igen. Den jäveln!

Efter all spö jag fått åkte vi in till stan. Vi skulle se Veronica Maggio, Navid Modiri & Gudarna samt Junior Boys. Det blev visst bara Junior Boys. Och lite Laleh kanske. Och en Angelica med vänner hittade jag! JA!

Sen var det onsdag. En glad Sanna fick en skvätt Deporteesoch det kändes bra. De delade speltid med Neverstore. Vi fetdissade. Löjliga jävla band! HA! Hunger 3000 dök upp så vi gick till Andrum. Och drabbades av Paltkoma 3000.Men jävlar vad fint ändå. Särskilt fint att fokus i den här bilden ligger på smöret! Tyvärr råkade vi missa Detektivbyrån, men det var bara roligt. Vi fick en liten dos Magnus Betnér i stället, och en Markus Krunegård. Sen minns jag inget mer.

Sen var det torsdag. Fick äntligen lite Jonsborgs i magen. Kändisspottade Dennis Lyxzén och Amanda Jensen längst fram i kön. Och plötsligt dök en David upp, vilket blev början på det fortsatt grymma sällskapet under veckan.

Eftersom ett lyckligt sammanträffande via en fin Anna förde samman Göteborgs tillfälligt samlade Idiotkår, var vi tre representanter,plus en fin Linda. Och ca en halv Aveny. Som fick uppleva... det där... ni vet. Vad heter han nu igen? Han den där...bob hund.

Sen var det fredag. Den musikaliska inledningen stod Timo Räisänen för. Alltså, kolla bilden...De där tre tjejorna till vänster. Timos lilla kör. Timos lilla kör kan ha varit den mest malplacerade företeelsen Way out west hade att erbjuda.

Musikaliskt förflöt dagen med Bon Iver, Seun Kuti & Fela's Egypt 80 och Beirut. Sen valde vi att dissa nästan allt, till förmån för fint häng i solen.



... Tills det blev dags för Antony & the Johnsons med Göteborgs Symfoniker.Vi var glada. Det var mycket folk.

Sen fick vi lite Röyksopp. Och lite Arctic Monkeys från ölområdet. Topp 3-trion, dvs David, Per och jag, anade hur kvällen höll på att dö. Vi samlade ihop de taggar vi hade och beslutade oss för att pröva lyckan på Sticky Fingers. Först promenad. Sen, sjukt flyt i entrén. Inte nog med att kön var obefintlig, vakten märkte inte att vi hade en liter vin i väskan med oss in. Inte för att vi skulle dricka av det just då... men. Om han hade upptäckt... ah, hemska tanke. Då hade vi inte fått uppleva... HEMSKA TANKE

för!!!!!!!!

STICKY jävla FINGERS råkade erbjuda det SINNESSJUKASTE, BÄSTA, GALNASTE, BÄSTA, SJUKASTE, SJUKASTE, GALNASTE någonsin. Tror ca 200 pers fick uppleva det, vi var tre av dem. Ladies and gentlemen...

Monotonix

De använde inte scenen. De använde golvet...
Sångaren klättrade. Alltså, det är sångaren det där. Upp och ner. En bit in på konserten bar de upp hela trumsetet. Och spelade trummor en meter ifrån oss.
Och sjöng gjorde han i mitt öra ibland. Till exempel här.
Bilderna är tagna från balkongen med min mobiltelefon, därav den dåliga kvalitén. Det var så sjukt, och så jävla exemplariskt spelat, och de var nyktra, och det var så sjukt. Vi var tvungna att sitta ner utanför Sticky efteråt och bara... ja... gapa. Jag gick och la mig klockan sju.

Sen var det lördag. Vi såg [ingenting]och det var en besvikelse, tyvärr alltså. Men de är jävligt bra på skiva.

Helvetesregnet kom. Vi såg lite Calexico. För jag lovade Jocke. Bra skit, han hade rätt. Sen såg vi Vampire Weekend och så här i efterhand... jävligt bra! Synd att jag typ hade feber. Och hade en "regnjacka" och följaktligen blev genomblöt. Vi lyssnade lite på Olle Ljungström, väntade ut regnet förgäves, hittade Topp 3 och Marcus och Lottis och tog oss till Hagabion.

ÅT GRYMMASTE LASAGNEN, bara så ni vet. Heja Nina som är kock där och allmänt jättebra och fin och lagade grymmaste lasagnen åt oss. Här är förresten David,och jag lovar att han skriver upp på att vi var de två lyckligaste veganerna i hela världen eller i alla fall Göteborg efter den där lasagnen.

Vi gav upp nästan allt och åkte hem, allihop. Till partylägenheten... dit även Jan och Poppe hittade. Och Simon som fyllde år och fick en kaktårta. Och vi sket i allt faktiskt. Till och med Final Fantasy, som varannan hade sett fram emot så mycket. För det var så himla mysigt ändå.

EfterfestGissa suddigheten

Sen var det söndag. Vi skulle bruncha med Angelica & co. Allt föll lite. Topp 3 åkte till Andrum i stället. Åt en burgare med den beryktade ärtpeston, som visserligen var god, men lite väl... ja. Alltså, jag fick typ ett halvt kilo ärtpesto. Men! Det bästa var att vi hittade Jennie och hennes vän på Andrum! Så vi fick eminent brunchsällskap. Eminent.

Sen var det mest trötthet, och utmattning, och glädje, och sorg,

och nu är jag hemma i en grå stad.

Tur att Goodstore fått världens bästa Daniel på menyn och i ett nafs blivit Goodstore 3000, trots att det redan var så bra. Och att ryktet säger att Stockholm har veganpizza runt knuten... hopp.