Det är nog så här det är, att liksom... leva.
I morse när jag vaknade så tänkte jag i huvudsak "nej" och såg framför mig hur jag idogt försökte planera den här kursen och lägga boken under näsan, men ständigt bli frestad av detta nutidens opium INTERNET, och inte komma någon vart. Och sen skämmas. Och jag somnade om.
Gick upp 45 minuter senare. Kom på att jag skulle tvätta. Bryggde dubbelt så mycket kaffe som vanligt. Åt frukost. Började utsnitsla en bana för genomförandet av min kurs. Tänkte på Thea, som är min morot för dagen. Kände helt plötsligt, nästan... peppen.
Jag vill ju. Jag vill ju lära mig. Jag vill ju vara lika pluggproffsig som Vicky. Som Linda. Som Ida. Som Hanna. Som Angelica... Jag har verkligen rätt personer runtom mig, i alla fall.
Har redan börjat tvätta, i min fantasi.
Strategi:
Luras.
Börja dagen med att måla. En bild, alltså. Av mig själv.
En som säger att
Sanna, du är fanimej helt otrolig. Du har ett fantastiskt fokus och får saker gjorda. Du får tid över. Du lyckas förena nytta med nöje. Du är nästan Navid Modiri!
Och jag tror, på fullaste allvar, att det faktiskt kan fungera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Faktum är att lureriet funkar jävligt bra. Det har vi pratat om förut.
Livet är inte så jävla fab jämt men testa att säga fab 20 ggr per dag, du blir så hjärntvättad av det ordet att det inte spelar nån roll vad livet är eller inte är. Så länge du får säga fab en gång till...
Vi ses senare, kalas är vad det blir!
Olle Lundin likes this!
Sanna Ekedahl likes you!
Skicka en kommentar