Jag minns en tid. Det var, kanske, ett år sedan. Då loggade jag in på min blogg, ibland flera gånger varje dag, för att kolla på mina egna länkar till andra bloggar. Alltid möttes jag av nya uppdateringar, nya inlägg, kamrater som suttit på sin kammare och skrivit om sitt spännande liv i sin spännande blogg i stället för att vara ute i den ospännande sommaren. Aldrig behövde man förvalta sina vänner på något ansträngande sätt som att ringa, sms:a, maila eller ses. Livet var enkelt. Okomplicerat.
Nu är livet som kuken. Jag vet inget om mina vänner längre. Deras blogghype har lagt sig. Ibland, när turen är med, finns ett nytt inlägg som någon skrivit. Sen händer ingenting på fem dagar. Så nu kanske jag måste börja ringa. Eller säga upp bekantskapen. Alla som sett Flight of the conchords förstår att det som händer i vänskapskurvan är att den sjunker ner till nästan under kollegor. Om vi inte hörs snart blir vi fiender. Och då blir det förstås jättekonstigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hejh!
Jag förstår verkligen din poäng, och jag skulle nog ljuga om jag påstod att jag själv inte saknar den där bloggemenskapen du beskriver. Det var 2009, inspiration, livet är enkelt. Jag vet fortfarande inte vad det beror på, men det känns som om jag rörde mig med andra ord förut, ord som både stimulerade och inspirerade till lättskrivna blogginlägg.
Kanske är det en svunnen tid. Kanske kräver det inte mer än ett blogginlägg för att återuppliva gemenskapen. Men det känns som att det hela fortfarande finns där, någonstans.
shit. hare börjat övergå till hot nu?
shiit.
Jag ska försöka ta mig själv hårt i armen!
Skicka en kommentar