Triss i färger

I morse läste jag om mitt stjärntecken. Försökte vara kritisk och läste även några andra stjärnteckens beskrivningar och försökte föreställa mig att det i stället var dessa som handlade om mig. Det är ju sjukt lätt att ta till sig beskrivningar av sig själv bara för att de kommer utifrån.

Skorpionen lämnar ingen oberörd. En kraftfull personlighet med ett rikt inre liv. Skorpionen har en tendens att gå till ytterligheter, svart eller vitt, antingen eller. Skorpionen är ett vattentecken. Det betyder att det finns mycket känslor bakom ytan. En samlad, behärskad fasad men ett stormigt, passionerat inre. I relationer och samarbete är Skorpionen tydlig och viljestark. En målmedveten natur som inte glömmer vare sig en väntjänst eller en oförrätt.

Skorpionen stimuleras av utmaningar och är djärv och strategisk. Spänning och dramatik lockar denna hemlighetsfulla natur. God organisationsförmåga hör till bilden och kapacitet att metodiskt genomföra sina planer. Skorpionen är utforskande och analytisk, ofta en god människokännare. Omgivningen behöver inte berätta så mycket, Skorpionen vet ändå och kan stundtals ana sig fram genom tillvaron. Få ting undgår Skorpionens skarpa blick. Ett intresse för psykologi och existentiella frågor hör till bilden, likaså finns en stor potential på det kreativa området. Alla former av problemlösning fascinerar Skorpionen.

Planeten Pluto styr över Skorpionens tecken. Det ger sig tillkänna bland annat genom ett stort kontrollbehov. Skorpionen är viljestark och vill helst ha distans till omgivningen och kontroll över sin livssituation. Skorpionen är känd för att alltid ha en dold reservplan, och får ofta ett liv med spännande möjligheter och dramatiska 

Ja inte vet jag egentligen men i jämförelse med de andra beskrivningarna jag läste kändes min egen ändå mest träffsäker. Det är fascinerande. Men inte så konstigt egentligen. Varför skulle det inte ligga något i en flertusenårig lära?

Rikt inre liv. Alldeles nyss upplevde jag, inom loppet av ungefär en minut, regnbågens alla färger fast i känslor, när jag bläddrade igenom mitt iPhoto-bibliotek.

Från: svår trötthet
Till:

1. Bilder från Köpenhamn och COP15.
Hur vi var utanför oss själva. Etablissemanget befann sig på månen medan vi gjorde allt vi kunde i egenskap av en folkrörelse utan konstitutionell makt. Allt spelade roll utom den individuella risken. Det var den stora styrkan. Att ingen var rädd där och då. Det vi var rädda för, var en kapitulerad atmosfär. Jag kände personligen en stor trygghet i att jag befann mig i Danmark och inte i Sverige. Det var som att inga åtal, inga betongslag och inga lagbrott var problematiska. Det finns ett ord som förklarar detta: kollektiv. Ett skydd av kollektivet är en styrka i kollektivet är en förutsättning för kollektivet.

2. Bilder från förra årets festivalsommar.
Små bröst och mycket kärlek. Mycket musik. Sol och ångest. Ett enkelt liv utan att se problemen i vitögat, att bo i en kram. Att vara en person som många ville hänga med. Känna sig som en intressant människa. Med tejpade bröst, nyskurna. Att vara bekväm i sig själv.

3. Bilder från Lindas bröllop.
En mycket vacker dag med många vackra människor och lyckokänslor. Framtidshopp och babe-kropp. Att känna sig som en i normen, det är en befriande känsla. Att vara "tjejig". Hur skönt det var att känna sig som alla andra. Snygg och normal. I en passiviserande konstruktion. Det är därför så många tjejer är så sjukt snygga och normala. Lindas bröllop var i alla fall mitt favoritbröllop hittills.

4. Bilder från en vår och en tidig sommar med och utan Timmy.
Hur allt var annorlunda innan och hur dåligt samvete, ångest och ännu mer ångest och sorg flyttade in i varenda fingerspets på hela min kropp. Att energin var extrem och kom i vågor, vars dalar markerades med en stor svart fläck i min kalender. Jag vill inte uppleva något liknande igen. Jag vill inte.

Till: svår trötthet, rastlös kropp, panik i nacken och önskan om sällskap vid fingerknäppning.

För den som undrar fungerar inte fingerknäppningsmetoden. Inte heller fantasier. Det enda som funkar är att ta tag i saken på egen hand, och det är mer än jag vågar. Och orkar. Och mår.