1000 kronor i händerna på den borgerliga regeringen. Det är vad jag blir tvungen till att överräcka eftersom min deklaration är undanstädad, dvs borta. Och det var då inte jag som städade bort den. Men det är såklart mitt fel ändå... ja ja, det är klart. Den låg ju på köksbordet, herregud, då får man skylla sig själv. Det vet väl alla. Men jag ger glatt bort 1000 kronor till Anders Borg. Han kanske kan köpa en sax och klippa av sin fula hästsvans.
Hade tänkt ägna denna kväll åt att ta tag i det lilla jag har kvar i skolan, men jag är helt inkapabel att göra något. Jag får väl sätta in mina hjälp-mig-själv-åtgärder, de brukar hjälpa... men det är inte så lätt nu när jag är så arg. ARG
Nåja.
Min naturkunskap B-lärare undrade om det var jag skrivit mitt antioxidant-arbete. Jag tar det som en komplimang, fick fett MVG på det. (:
Idag hade vi första repet inför vår sista konsert. Det blir nog jättebra i slutändan, men det hela kändes sjukt opepp idag. Trodde det skulle bli superkul att spela gamla låtar men i stället var de snarast ångestfyllda. Nej, det hade varit mycket roligare att repa in nytt... eller typ kanske inte ha någon konsert utan bara få njuta av tvåornas konsert. Jaa!
När jag kom hem gick jag ut och sprang lilla rundan på sisådär 6,5 km. Jag försökte trycka på lite extra hela vägen, men det märktes inte alls på klockan. Haha. Det tog två minuter längre än vad det gjorde när jag var som vassast förra sommarn. Det blir till att fortsätta pinna på helt enkelt... Skönt att jag pallar att springa utan musik numera i alla fall, jag känner mig så instängd när jag har lurar. Och så har jag fortfarande inte bemödat mig att byta ut låtarna i min spellista, så de skriker ångest allihopa nu. Låter det som att jag har kul när jag springer? Jag lovar, det är värt allt svett när man får sitta och proppa i sig massor av mat resten av tiden. Weo weo!
Ålrajt, dags att sätta tänderna i mina böcker kanske...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar